sannakajsdottir

Jag cyklade ut till affären för att handla lite. Påvägen spelades "jag är kär i en ängel"  i mp3n. och jag tänkte "åh, kärlek det är ju fint!" men så insåg jag att jag har aldrig varit kär, Jag är 19 år och har aldrig varit kär! fast 19 är kanske ingen ålder så men det känns det som för mig. Jo, men visst när jag gick i mellanstadiet var jag ju kär hela tiden typ, tom, philip, daniel men det var ju inte på riktigt, enda gången man rörde eller tittade på varandra var ju när man lekte sanning eller konsekvens. Det var på den tiden när jag gjorde listor över allt, topp-5, husdjur, bästa killarna, kompisarna och betygsatte allt. den och den fick si och så många hjärtan för han har var snäll, söt och rolig,  jag tror till och med att jag har kvar dom listorna hemma och dagboken, den jag skrev i när tom gjorde slut!

Nu är jag 19 och det känns som alla har pojkvän/flickvän eller har haft i alla fall, alla utom jag. när alla pratar om pojkvänner känner jag mig så liten(och till och med lite misslyckad) har ingenting att komma med, ingenting att säga. vad vet jag om kärlek? men ärligt talat så är jag nog lite rädd för kärlek, att låta någon komma så nära, det är inte många jag låter komma mig nära är jag rädd för...