sannakajsdottir

varför är allt så kortvarigt? glädjen och det roliga är bara för stunden. kan hända att jag tjatar om island men där kände jag ändå nån slags upprymdhet. men nu är känslorna bara för stunden, det ena leder inte till det andra... igår såg jag en vissen blomma och kände mig som en. var full av liv, men nu?

jag och nina tog en promenad i skogen, för att ventilera. vi pratade om kärlek och jag säger inte ofta, inte ofta över huvudtaget att jag tycker om mina nära, men det är ingenting jag säger, jag hoppas att dom i min närhet känner det istället, för kärlek är mer än ett ord, det är en känsla, och finns så mycket tomma ord, ord utan mening, tycker man om och är omtyckt ska det kännas.

förrsten jag har blivit så uppskrämd av allt. jag har blivit lite smårädd för mörker och jag som gillar mörker. jag är rädd för att gå upp gå pallen för att jag ramlade av den, jag är rädd att gå ut och ställa in cykeln på kvällen efter en mardröm, jag är orolig att gå ute när det är mörkt för en äcklig våldtäcksman.

förresten har jag sagt att min mamma är klok? hon kom med den bästa liknelsen igår, att man är som en skakad colaburk